Mycket tankar som går upp och ner. En massa finns men ingenting känns verkligt. Det gör ont och jag vet inte hur jag ska hitta utvägen ut, det bränner till i bröstet och det känns hårt. Det är som om luften sögs ur en. Den bara försvann och det är svårt att andas.

Vill inte att du försvinner, och det är inte lättare att hela tiden bli påmind om det.
Det gör så himla ont hela grejen.

Även fast du själv påminer om det för oss hela tiden och ska prata om allt, jag vill inte att du gör det. Det gör redan ont och det är inte lättare när vi hela tiden bråkar. dag ut och dag in, och du måste lägga dig i mitt liv och mina åsikter. 

Det gör ont att bara tänka på det, att en dag funkar det bara inte längre. Allt kommer krascha och jag orkar det bara inte längre. Det måste bli bättre och få ett bättre slut, för jag har redan ställt mig in på att klockan snart har stannar.